Sömnbrist
Det har varit en tuff natt. Jag kom till en punkt då tårarna började rinna i ren frustration och pratade tyst till William att snälla, snälla barn. Du måste sova, mamma orkar inte mer snart.
Tillslut somnade han några timmar i sträck.
Det är så otroligt frustrerande att det inte verkar bli nå bättre med sömnen, det är faktiskt jobbigt att höra om alla dessa bebisar som sover hela nätter, varje natt. Eller åtminstone bara vaknar 1-2 ggr.
Och så när man berättar att här hemma sover vi max 2 timmar i träck, oftast en, så höjer folk på ögonbrynen. "Men guuud, vadå äter han varje gång?! Jag har alltid varit stenhård med att inte ta upp Kalle på natten"
Japp, han är visst hungrig av sig.
Och vad kul för dig.
Men jag är inte stenhård. Visst, jag skulle också kunna låta honom gnälla i sin säng några nätter tills han ger upp och inser att det inte lönar sig. Men jag är rädd att han ska känna att jag sviker honom då, om jag inte är där. Tänk om han är hungrig? Har ont?
Men, vad fan. Det sägs ju att bebisen bara kräver vad mamman klarar. Att naturen är uppbyggd så.
Så säg hej till Elin superkvinnan andersdotter :)
Igår var vi med Denise hela dagen, sen på vägen hem stötte vi på Sofia och följde med hem till henne en stund. Bra dag :)
Idag ska vi träffa My en stund. Blir att åka in till stan. :)